Förr fans det alltid nått jag strävade efter. Hade en kille jag levde för, gjorde allt för. Hade min bästa vän.. Men allt sket sig. Känner mig ensam kvar.. Min kille som jag gjorde allt för, han som jag ville gifta mig med, skaffa barn med när jag blev stor, han svek mig. Krossade mitt hjärta.. Och ditt förlåt existerar inte. Nästan två år fick jag dela dom bästa dagarna i mitt liv med dig, men de tog slut en dag.. Nu kommer jag aldrig förlåt och aldrig glömma, men gått vidare har jag!

Efter ett jobbig slut, efter att mitt livs kärlek svek mig. Står jag här nästat fem månader senare med mina underbara kompisar som jag älskar, dom har verkligen brytt sig om mig och hjälpt! Dom har stöttat och gjort allt för att göra mig glad. Jag har lärt mig att killar bara är skit, dom kommer in i ens liv och förstör allt. Dom ger oss känslor, fast än det kanske inte alltid är kärlek. Men ändå nån lite glöd finns. När man fått den lilla glöden, ja då sticker dom. Och ja de känns, speciellt för dom som blivit sviken många gånger.. Kommer ta tid att bygga upp mitt förtroende till killar. Är inte alls redo för nått än. Vi tjejer hatar killar ibland, men vi kan ändå inte leva utan dom..